Direktlänk till inlägg 23 februari 2014
Igår var jag och Ibrahim på kalas hos Antonio och Adriano, som fyllde 6 år. Tiden går så fort. Tycker det var nyss som jag kom och hälsa på dom för första gången när dom låg inrullad som små kebabrullar i filt. Det var under den perioden som jag var höggravid med Lia. Kommer ihåg känslan av att se dom små liven. Va rörd man blev man ville bara börja gråta. Omg.. Tiden går för fort.
Senare på kvällen gjorde jag Lasagne som blev för salt ''Renata som saltade sönder den''.
Men den gick att äta ändå. Sen lyssnade vi på musik och softade. Skrattade, pratade och störa oss som vanligt.
Sen jag flyttade till min nuvarande lägenhet så har jag släppt allt hemskt som har hänt på de senaste åren. Det är som en befrielse. Börjar bli nöjd med mitt liv.
Hoppas inte att en bomb släpps ner igen.
Må gud skona mig,min familj och vänner från allt ont och alla onda ögon som finns överallt.
Tänk att man kan träffa någon främmlig som man sen skulle kunna offra sitt liv för. Som blir ens allt i världen. Om han är ledsen är jag ledsen och är han glad så är jag glad. Det där med förälskelse är ett mysterium. Helt plötsligt står kärlek fra...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | |||
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
|||||
|